Det vi slogs av första gången vi besökte barnhemmet var hur gammal all utrustning och hur slitna alla böcker är. Det är inget som kommer ens från nittiotalet. Vi som svenska lärarstudenter kunde inte förstå hur man klarar av att bedriva undervisning med så knappa medel. I Sverige är det det enda man pratar om, hur mycket pengar allt kostar och att alla behöver mer och mer pengar. På denna skolan driver man undervisningen med hjälp av lärarnas goda kunskaper och saker man hittar i naturen. Vi fick se vackra tavlor barnen hade tillverkat av lin och bomull. Andra använde bärnsten, sand och fiskben - allt hittat på stranden.
På skolan får barnen utbildning i ryska, matematik och andra grundläggande skolämnen men vikten läggs vid hantverksutbildning. De lär sig att ta hand om djur på en bondgård eller att mura, träsnide eller sömnad. Anledningen är att de efter skolan ska ha en chans att få ett jobb. Barnen har inte någon möjlighet till akademisk utbildning - de får ta de chanser till jobb som erbjuds. Skolan ser för övrigt ut som en skola gjorde förr i tiden i Sverige, skillnaden är att detta är tvåtusentalet och inte 1945.
På barnhemmet bor 140 barn. Av dessa är ca 40 föräldralösa eller har föräldrar som på grund av alkohol- eller drogmissbruk förlorat vårdnaden över barnet. Resten av barnen har kommit till skolan eftersom de anses ha speciella behov. Det kan vara så att de inte kunde läsa i tredje klass och inte passade in i det ryska skolsystemet. De hamnade därför på denna skola för att få speciell hjälp. Åldern på barnen sträcker från 6 till 17 år. Vissa barn stannar kvar längre på skolan men de flesta slutar vid 17 års ålder.
Det generella intrycket av framtiden för eleverna är att den är mörk. Ungdomarna får lågavlönade jobb och i stort sett ingen hjälp från staten. Många av dem glider snabbt in i missbruk och kriminalitet.
För att klara sig i Ryssland måste stora delar av befolkningen jobba hårt och ofta ha fler än ett jobb. De sociala systemen fungerar inte och alla får klara sig bäst de kan. Och det är i denna verklighet som de unga tvingas växa upp. Saker som vi tar för givna i Sverige finns inte. Många barn döms ut redan i en tidig ålder och får aldrig en chans att hävda sig i samhället. Dessa förutsättningar är en grogrund för misär och kriminalitet. Många unga börjar med alkohol och droger redan i en tidig ålder och eftersom männen i familjerna ofta dricker är det ingen som kan sätta gränser i deras uppväxt.
Barnen kommer till största delen från splittrade familjer som har stora problem med alkohol och droger. Barnen har naturligtvis blivit påverkade av detta och klarar sig inte i en normal skola utan skickas till ett internat. I de ryska internaten bor de barn som inte har någon riktig framtid. Många har klassats som dumma i den normala skolan. Dessa barn har inte fått någon specialhjälp utan dömts ut och kommer aldrig mer få samma chans som de ”normala” barnen på de vanliga skolorna. Kvaliten mellan internaten varierar kraftigt, vissa är bättre än andra. Det är inte alltid en självklarhet att ha rena kläder eller sova i varma sovsalar utan barnen får utstå mycket lidande under de år som de går på skolan.
Trots detta känner vi oss oerhört lättade och glada när vi kommer till skolan. Och vi längtar alltid tillbaka när vi åkt hem. För barnen, som har sådana otroliga problem, ger oss massor med kärlek och omtanke. Vi blir mottagna med öppna armar som om det inte finns ett endaste problem i världen. Det är för dessa barn vi jobbar och genom det bemötande vi får känns det att vi verkligen gör en skillnad i deras liv.